Låtsläpp!
Men denna gång inte i den klassiska musikgenren som denna blogg skapades för. Jag tänkte berätta kort om det. Och förmodligen kommer jag att blogga en del om alla kommande låtar i denna blogg också. Men vi får la se…
När pandemin lamslog vårt land och vi alla gick lite i socialt ide så fick jag nytt intresse: sånginspelningar i en hemmastudio. Passade perfekt i dessa tider av solitär ensamhet. Och med det upptäckte jag nya möjligheter. I över 20 år har jag skolat och stöpt min röst i klassiskt skolad sång. Ett ständigt snickrande på en plattform som byggdes och revs om vartannat. Den största utmaningen med klassisk sång i mitt tycke är att sjunga utan mikrofonförstärkning (vilket också har sina fördelar). Det gör i princip att man måste vara sin egen högtalare/förstärkare och sjunga med ett högre (subglottiskt) ljudtryck. Det högre trycket behöver inte nödvändigtvis alltid vara proportionellt till högre volym, men oftast är det så. Då blir det anatomiskt också svårare att sjunga mer lyriskt och uttrycka små skillnader i nyans och dynamik. I alla fall som jag upplever det.
Att sjunga i mikrofon och spela in ger andra möjligheter. På vissa inspelningar sjöng jag så svagt att jag knappt hörde mig själv. Men mikrofonen hörde alldeles utmärkt och fångade upp mina mikroskopiska ljud. Borta var allt tekniskt sångtekniktrixande med att försöka sjunga bra givet det högre lufttrycket. Istället …. nya utmaningar! Det finns andra spännande svårigheter med att ibland sjunga svagt. Återkommer troligtvis någon gång kring vad. Men sången känns mer personlig i en svagare volym och möjligheterna till nyanseringar blir större genom ett bredare klangspektrum. Jag upptäckte att jag kunde mejsla ut sångtextens personkaraktären mycket lättare än vad jag någonsin kunnat i mina klassiska romans- och operaarior.
Här måste jag nog förklara en annan aspekt som gäller för mig. Som jag ser det så förmedlar man en text och dess betydelse genom sångens tolkning. På det sätt går man halvt in i en roll i egenskap av en annan ibland påhittad person. Den andra halvan knyter an till egna referenser och erfarenheter kring textens tolkning. Sång handlar ju mycket om att uttrycka känslor vare sig man gör det svalt indirekt eller mer färgsprakande direkt. Och i det känslouttrycket är det näst intill omöjligt att inte mixa in egna känslor utifrån egna erfarenheter. Men samtidigt finns personrollens karaktär där som också måste beaktas och respekteras. I en kommande publicerad sång sjunger jag, som jag tolkat texten, som en gammal man som snart skall dö. Han sjunger med rofylldhet och viss längtan och är nöjd med det som väntar. På ett personligt plan kan det vara svårt att relatera till detta oundvikliga då min egen ålders höst ännu ligger långt in i framtiden (förhoppningsvis!). Men visst finns det ändå alltid känslor att knyta an till. Ibland får man leta lite i sitt inre.
Men först ut: Frost Fairy. Här handlar det snarare om ett sagolikt vintrigt landskap som man kan drömma sig bort till mitt i all ishalka och slask som vi riskerar nu under vårkanten här i de nordiska länderna. Vill man läsa mer om sången och bakgrunden till Tobi et al. och alla medverkande så får man bege sig till denna blogg istället: https://tobi-et-al.com.
